Om en resa tillbaka till ett rörligare liv men framförallt genom mitt liv efter en svår olycka

Tja tja bloggen!

 

Tänkte berätta lite om min stålfarmor som var på besök idag. En dam som alltid hjälpt till med måltider när man behövt det som mest eller bakat bröd när det tagit slut i frysen. Hon är oförskämt fräsch för sin ålder vilket jag är jag är jäkligt glad över.

Jag kan inte längre hjälpa till när du behöver hjälp med skjutsning eller i hemmet med t.ex häck och gräsklippning och det svider!

Du har inte alltid vågat kolla på mina eller kusinernas matcher eftersom du tycker att sporten är så tuff. 

Så när farbror Jonas kom och berättade för dig att jag skadat mig och att man inte vet hur allvarligt det var, bara att det var väldigt kritiskt och kanske att det värsta kunde skett så tog du det väldigt hårt och jag förstår kanske hur jobbigt det var för en gammal dam som du!

När du första gången får komma till sjukhuset och träffa mig 1,5 månad senare den 6 mars så vet du inte riktigt vad du ska säga till mig samtidigt som du kramar mig och vi börjar gåta tillsammans.

Du säger i alla fall att "det skulle varit du som sitter där i min situation, jag önskar att vi kunde byta plats".

Det kan tyckas låta lite konstigt att du säger så men när du inte vet vad du ska säga till ditt barnbarn så säger du det och du menar så väl och det är så härligt. Med tanke på din ålder och alla år du levt önskade du så och det hade alla far & morföräldrar sagt i det läget. 

Men du är stark farmor och vi ska dela många år till. Du ska få se stora framsteg från mig!